När man väl har förstått hur mycket energi ett land faktiskt behöver – och varför lagring i dagar eller veckor snabbt blir opraktiskt – dyker ofta en ny tanke upp:

”Om energin inte kan lagras enkelt, varför inte producera den där förutsättningarna är bäst och sedan föra över den dit människor bor?”

Vid första anblick låter det logiskt. Solljus, vind, vatten och råvaror är ojämnt fördelade över jorden. Borde det inte vara rimligt att producera el där förhållandena är optimala och helt enkelt transportera den långa sträckor?

Den här artikeln förklarar varför den idén – trots att den känns intuitiv – stöter på hårda fysiska, ekonomiska och systemmässiga begränsningar.

Elektricitet är fysisk, inte abstrakt

Elektricitet jämförs ofta med data eller pengar, som kan flyttas globalt med mycket liten friktion. Men elektricitet fungerar fundamentalt annorlunda.

Elektrisk energi:

• färdas genom fysiska ledare

• möter elektriskt motstånd

• avger värme

• kräver ständig balans i systemet

Den kan inte ”skickas” utan förluster, infrastruktur och begränsningar. Avstånd är inte neutralt – det är kostsamt.

En enkel analogi: elektricitet som vatten i en slang

En användbar bild är vatten som rinner genom en slang.

• Med en kort slang är trycket högt och flödet starkt.

• Med en mycket lång slang ökar friktionen, trycket sjunker och det krävs mer energi för att få samma mängd vatten att passera.

Elektricitet beter sig på ett liknande sätt.

Ju längre avstånd:

• desto mer energi förloras som värme

• desto grövre och dyrare måste ”slangen” vara

• desto svårare blir det att upprätthålla ett stabilt flöde

Ingen ingenjörslösning kan ta bort denna effekt – bara minska den.

Varför energi går förlorad vid överföring

När elektricitet färdas genom en ledare förloras alltid en del som värme på grund av elektriskt motstånd.

Förlusterna ökar med:

• avstånd

• strömstyrka

• temperatur

• materialens begränsningar

För att minska dessa förluster används mycket höga spänningar. Det hjälper – men gör inte förlusterna obefintliga.

Även de mest avancerade överföringssystemen tappar energi, och över långa sträckor ackumuleras dessa förluster.

Hög spänning hjälper – men ökar komplexiteten

Genom att höja spänningen kan samma effekt överföras med lägre ström, vilket minskar resistiva förluster. Därför används extremt höga spänningar i långdistansnät.

Men detta medför nya krav:

• stora transformator- och omriktarstationer

• avancerad styr- och skyddsutrustning

• strikta säkerhetszoner

• exakt synkronisering av elnät

Varje omvandlingssteg innebär:

• högre kostnader

• fler felpunkter

• större underhållsbehov

Avstånd blir inte bara ett energiproblem – utan ett systemproblem.

Infrastruktur växer snabbare än avstånd

Att transportera el långa sträckor kräver mer än bara kablar.

Det kräver också:

• breda kraftledningskorridorer över land eller hav

• tillfartsvägar och serviceområden

• flera stationer för styrning och övervakning

• redundans för att undvika kedjefel

När avståndet ökar skalar infrastrukturen inte linjärt. Den växer i komplexitet, markanvändning och kostnad.

På kontinental nivå blir elnätet ett av de största tekniska systemen människan någonsin byggt.

Förluster och kostnader förstärker varandra

Två effekter uppstår samtidigt när avståndet ökar:

1. Energiförlusterna ökar

2. Kostnaden per levererad kilowattimme ökar

Till slut blir el som var billig att producera dyr att leverera. När den punkten nås försvinner den ursprungliga fördelen.

Det är därför elnät i huvudsak är utformade för:

• lokal produktion

• regional balansering

• begränsat utbyte över gränser

De är inte byggda för permanent långväga beroende.

Tillförlitlighet och sårbarhet ökar med avstånd

Ett elsystem måste fungera kontinuerligt. Även korta avbrott kan få stora konsekvenser.

Långväga överföring ökar sårbarheten för:

• extremväder

• tekniska fel

• geopolitiska spänningar

• olyckor eller sabotage

Ett land som är beroende av avlägsna elproducenter blir också beroende av:

• utländsk infrastruktur

• politisk stabilitet på andra platser

• obrutna fysiska förbindelser

För samhällskritisk energi är denna nivå av beroende problematisk.

Varför ”bygg fler kablar” inte är en lösning

Det hävdas ibland att tillräckliga investeringar kan lösa dessa problem.

Men fler kablar innebär:

• större markintrång

• mer materialåtgång

• mer underhåll

• fler potentiella felpunkter

I stor skala blir själva elnätet den dominerande kostnaden och miljöpåverkan – inte kraftverken.

Detta är inte en fråga om politisk vilja. Det är en fråga om avtagande nytta.

Vad långväga överföring faktiskt är bra för

Långväga elöverföring är inte värdelös. Den fyller en viktig stödjande funktion.

Den fungerar bäst för:

• kortsiktig balansering mellan regioner

• delning av överskott vid toppar

• ökad robusthet i systemet

Vad den inte gör väl är att ersätta lokal, tillförlitlig produktion som grund för energisystemet.

Kärninsikten: närhet spelar roll

Elektricitet fungerar bäst när den produceras nära där den används.

Korta avstånd ger:

• lägre förluster

• enklare infrastruktur

• högre tillförlitlighet

• bättre lokal kontroll

När systemen växer blir närhet en fördel – inte en begränsning.

Slutsats

När begränsningarna i både energilagring och överföring förstås tillsammans framträder ett tydligt mönster:

• Energi kan inte lagras enkelt i nationell skala

• Energi kan inte flyttas fritt över mycket långa avstånd

• Tillförlitlig elförsörjning bygger på lokal, kontrollerbar produktion

Detta innebär inte att man ska avfärda sammankopplingar eller handel. Det innebär att man måste se dem som stöd, inte som grund.

I nästa artikel börjar vi utforska vilka kombinationer av energikällor som realistiskt kan leverera tillförlitlighet, robusthet och miljöansvar – utan att luta sig mot antaganden som faller samman i stor skala.

Detta är en artikelserie "Energirealitet" som innehåller:

1. Hur mycket energi ett land faktiskt behöver
2. Energilagring i nationell skala
3. Varför energi måste produceras nära där den används (Du är här)
4. Vad som faktiskt fungerar i stor skala
5. Ett mänskligt liv av energi
6. Det kärnmaterial vi skapar ändå
7. Varför energi måste vara billig, stabil och förutsägbar